Sammanfattning av säsongen 2024–2025
Som samarbetsförening har vi haft hela nio ungdomar från både division 4 och division 2 som fått spela seniorhandboll och tagit sig an utmaningen med imponerande insatser. Dessutom har tre seniorer från A-laget förstärkt vårt lag. Att anpassa sig till ett nytt lag med en något annorlunda spelstil kan vara en utmaning, men vi har hanterat det förvånansvärt bra – ett kvitto på att vi har skickliga och intelligenta spelare i föreningen.
Årstaiternas egna spelare har levererat i stort sett varje match, och vi har byggt vårt spel på energi, glädje och offensiv handboll. Det finns ingen tid att vila – förutom på avbytarbänken, där coachen analyserar varje sekvens av spelet.
Säsongen i korthet – toppar och dalar
Vi inledde säsongen med knapp förlust mot Haninge. En tuff start, men sedan följde starka insatser mot både Skånela och Skuru. Matchen borta mot Skuru blev en riktig nagelbitare – 27–27 med sekunder kvar, Skuru tar ut målvakten i ett sista försök att avgöra men missar, och vi chansar med ett skott mot öppet mål. Bollen seglar in på 59:59 – ren eufori!
Efter denna höjdpunkt kom en kort svacka med en svag insats mot GT Söder och ytterligare en mot Sollentuna. Vi lyckades bara göra 16 mål framåt, och det blev tydligt att vi behövde vakna till.
Och det gjorde vi! Matchen mot Ceres blev vändningen – en krigarvinst med uddamålet 33–32, där både målskyttet och mentaliteten kom tillbaka. Med denna seger inledde vi en tolv matcher lång obesegrad svit – helt galet bra!
Två tuffa förluster och avslutningen med guldkant
Mot Skånela, som jagade serievinsten, blev uppgiften för tuff denna gång. Sedan ställdes vi mot Silwing, som inför de sista tre omgångarna skiftade runt sina lag. Ett smart drag enligt regelboken, men om det är moraliskt rätt – det är en annan diskussion.
Tre matcher kvar av säsongen.
När tre matcher återstod, låg fokuset på att få revansch mot GT Söder.
Vi började med Djurgården och Sannadal – två matcher där vi utvecklade taktiska idéer inför GT. Djurgårdsmatchen var en bra genomkörare, och mötet med Sannadal, som redan var fast under nedflyttningsstrecket, blev oväntat tufft. De spelade avslappnat och pressade oss rejält, men vi krigade oss till seger i slutminuterna.
Den efterlängtade revanschen mot GT Söder
Allt var analyserat i månader, scoutingen var klar – vi visste precis hur vi skulle hantera GT Söders anfall och försvar, inklusive deras målvakts styrkor och svagheter.
Matchen började tufft, och vi låg under flera gånger, men Årstaiterna är ett rutinerat gäng – inget panikspel, bara metodisk upphämtning gång på gång.
I timeouterna betonade jag vikten av tålamod: om vi är med tills kvarten återstår, så har vi en chans att vinna.
Precis som jag förutspådde började tröttheten smyga sig på hos GT, och när vi höll tempot uppe kom misstagen. Vi ökade trycket i omställningarna, och i sista kvarten tog vi över taktpinnen. Sista tre minuterna satte vi in ett avgörande ryck med vassa kombinationer och snygga mål.
Slutresultatet skrevs till 30–34 – revansch, triumf, en perfekt avslutning på säsongen!
Målskyttet vår starka sida
Vi placerar 6 spelare på topp 30 i skytteligan där vår egna Moa Hagberg placerar sig på en fin 4:a plats på galna 120 mål.
Hur blev det så här?
Jag kom in i Årstaiterna för några säsonger sedan efter att Vendela frågade om jag ville coacha laget. Till en början försökte jag ducka frågan, eftersom jag var klar med handbollen. Jag hade ju lagt taktiktavlan på hyllan.
Men tanken på att coacha seniorer efter 10–12 år med ungdomslag lockade ändå lite.
När jag tittade på tabellen innan jag tackade ja, såg jag att laget låg vid nedflyttningsstrecket – allt att förlora, bara sex omgångar kvar. En riktig utmaning. Men rolig, triggade mig.
Där och då blev jag triggad att hålla laget kvar i serien. Vi ändrade lite i försvaret, fick in några nya spelare, och vi lyckades hänga kvar.
Men jag kunde inte checka ut nu detta var ju kul. Laget visade intresse för att testa nya idéer, så jag bestämde mig för att ge det en säsong till. Vi rivstartade året och skapade fantastiska minnen – bragden i Högdalshallen är en match jag aldrig glömmer den säsongen. Vi slutade fyra den säsongen från att vara på väg ur till div 4 säsongen innan.
Den här säsongen tappade vi några duktiga spelare, men fick in nya och behöll våra etablerade. Två år med nytt försvars tänk – och nu slutar vi trea i serien. Många kommer säkert att kolla på antal insläppta mål och fråga sig om vårt försvar är så bra som vi säger. Men taktik är taktik – de detaljerna håller vi för oss själva! ??
En ny utmaning
Den här säsongen har jag fått chansen att coacha andra lag Div 4 ,DJ 1, A-laget Dam samt P08 någon cup och seriematcher. En väldigt utvecklande erfarenhet.
Varje lag har sina egna styrkor och svagheter, och som coach handlar det om att balansera dem för att nå bästa möjliga resultat.
Tack för ännu en fantastisk och energifylld säsong!
// Benny Andersson
